Det ska sägas: jag är ingen storkonsument av kultursidorna i kvällstidningarna.
I stället för att stanna bläddrandet i de fantasifulla bylinebildernas värld ger jag mig oftast direkt i kast med första nyhetsuppslaget.
Ändå tänkte jag uppehålla mig vid kulturen för ett slag – och berätta om en vid det här laget något gammal kulturtext.
Att jag minns den sedan 2006 beror kanske inte enbart på de finurliga formuleringarna och de effektfulla citaten i kursiverad text. I stället är det nog en rolig anekdot i början som riktigt fastnade.
När SVT firade 50 år och Christina Jutterström strax skulle avgå besökte Peter Kadhammar tv-huset på Gärdet. Det var i en tid när hetsen och jakten på unga tittare var som störst.
I sin text målar Kadhammar bilden av ett SVT där cheferna med minutiös noggrannhet följer analyser och siffror för att försöka vända trenden, men ändå inte lyckas. Av ett SVT där de högsta cheferna är hatade och de lägre inte har något att säga till om. Där ideal har fått ge vika för tittarjakt.
Kadhammar, prisad Expressen-journalisten som bytt sida, har en speciell stil. De 19 678 tecknen är inte hans bästa, men de visar hur en bra journalist kan förmedla något relativt tråkigt så att det blir superintressant. Och jag gillar oftast Kadhammars texter, oavsett om han skriver om krig, politik eller ekonomi. Eller om Åsa Waldaus Knutby.
Den lilla anekdot som fastnade hos mig då. Jo, för att visa på hur märkligt och stort SVT-huset är berättar Kadhammar om den gången personalavdelning upptäckte att en anställd folkbokfört sig i huset. När de tittade in på personens kontor visade det sig vara just till hälften arbetsplats och till hälften sovrum: ”Medarbetaren sov i en säng som hon fällde ihop när det var dags att gå till jobbet.”
/J
