Nyligen hamnade jag i en diskussion om hur dåliga svenska tidningar är. I förbifarten råkade jag nämna tidningen Fokus som exempel på vad som främst saknas i svensk journalistik: pengar. Min diskussionspartner visade sig ha både en mamma och en pappa som jobbade på tidningen och tyckte att jag borde läsa den här artikeln som hans mamma varit med och skrivit.
Det är bara att buga.
Sen måste jag påpeka att Torbjörn Nilsson är en av mina största favoriter inom svensk journalistik i dag. Och att jag fortfarande tycker att valet är lätt när en prenumeration på Fokus kostar lika mycket som New Yorker.
För övrigt tänker jag blogga lite smått här själv eftersom varken Tobias Rosvall, Rakel Chukri, Jakob Wagner, Patrik Kronqvist, Gustav Svensson eller Marie Ström verkar vilja dela med sig av några bra texter…
