De flesta har nog varit där på ett eller annat sätt. Man kommer inte överens med den som blir intervjuad, eller i värsta fall den intervjuade pratar inte alls.
Intervjun med Per Morberg i Metro är en rätt bra lösning på det första problemet, det blir i alla fall underhållande läsning. Läs ”katastrof-intervjun” här.
Jag gjorde själv en intervju för ett par år sen i VN. Den handlade om Sveriges bästa lumpare, dvs den som fått bäst vitsord vid muck. Killen var en tystlåten värmländsk skogsarbetare och intervjun lät väl ungefär så här:
Jag: Varför tror du att du fick så bra betyg?
Han: (tystnad) jag vet int.
Jag: Gjorde du någonting speciellt?
Han: (tystnad) nä.
Jag: Ingenting?
Han: Nä (tystnad) jag gjorde det de sa.
Så här i efterhand inser jag att jag naturligtvis borde skrivit ner intervjun rakt av. Jag menar, det är ju en lysande beskrivning av den perfekte soldaten. Tyvärr gjorde jag inte det.
En som däremot fattat grejen är Aftonbladets Ronnie Sandahl i intervjun med Teddybears Klas Åhlund. Tycka vad man vill om RS som krönikör och författare – det här är ett mästerverk i konsten att göra någonting av ingenting.
